Recension Young royals säsong 2 Netflix – Expressen

Prins Wilhelm försöker navigera rätt i den känslomässigt djupa grop som är de övre tonåren, då när allt är på liv eller död, samtidigt som han tvingas bära den ryggsäck av press och stress som det innebär att vara kunglig. 

Och efter ett tag så märks det: Edvin Ryding spänner käken, nära nog biter ihop, som om hans rollfigur försöker tugga sönder varje orättvisa han tycker sig ha blivit utsatt för. 

Så ja, även i ”Young royals” säsong 2 är det brytningspunkten mellan ungdom och vuxen som är mest intressant att följa. I denna ram ryms mycket, och långt från allt lirar som tittaren vill. Inledningsvis är det exempelvis inte lika lätt att känna engagemang för Wilhelm och Simon och hur deras kärlekshistoria ska utvecklas då det är för givet vad som väntar runt hörnet.

Det som däremot blivit tydligare är hur huvudförfattaren Lisa Ambjörn placerar klassiska tv-troper i någorlunda ny kontext. Fundamentet för ”Young royals” är såpans, utförandet åt det moderna hållet. 

Med det i åtanke är det inte underligt att ”Young royals” har en trogen fanskara runtom i världen. Samtidigt gör det att seriens skiftande kvalitet blir än mer uppenbar. 

”Young royals” har från start varit Edvin Rydings serie. Hans skådespeleri har utvecklats sedan första säsongen, särskilt i hur han gestaltar det truliga och stela som kommer med att prins Wilhelm ännu inte blivit hundra procent trygg i sin kropp eller emotionellt. Denna känslomässiga förvirring gömmer Ryding bakom ett hårt skal, även när Wilhelms tillit till sig själv växer under säsongen. 

Trots att ”Young royals” försöker parera seriens växande problem – för att engagera måste flera rollfigurer fördjupas för att därefter blomma ut på nya sätt; det första sker i några fall, det senare för sällan – är det i slutscenerna som det verkligen river till. 

Med fingertoppskänsla och beundransvärd tydlighet får gänget bakom serien till det som ”Young royals” står för: det är de institutioner, dess hierarkier och traditioner som försöker styra vad som är rätt och fel som är ett problem, inte Wilhelms och Simons kärlek.

På ytan är det lätt att avfärda ”Young royals”.  

Just därför är det fint när Netflix-serien vågar vara politisk.