Så högtidlighåller USA 11 september

Så sänder vi under 20-årsdagen

Klockan 18 fortsätter sändningen med Temakväll 11 september i SVT Play och SVT2. Intervjuprogram varvas med dokumentärer fram till 00.10.

Bland gästerna finns bland andra utrikesminister Ann Linde, stjärnkrögaren och New York-bon Marcus Samuelsson och terrorforskaren Magnus Ranstorp. Karin Magnusson är programledare.

Under eftermiddagen sände vi direkt från minnescermonin vid Ground Zero och i Shanksville i Pensylvania. Bland gästerna fanns bland andra statsvetaren Frida Stranne, Lars Moberg som var USA-korrespondent när attacken skedde och Stefan Åsberg, USA-korrespondent på plats. Programledare var Ann-Britt Ryd Pettersson.

Här kan du se eftermiddagens sändning i sin helhet.

Flera minnescermonier

Under dagen hålls minnescermonier vid platserna där attackerna inträffade: Vid Grund Zero, försvarshögkvarteret Pentagon och i Shanksville i Pensylvania.

Artisterna Bruce Springsteen, Kelli O’Hara och Chris Jackson samt president Joe Biden och de tidigare presidenterna Barack Obama och Bill Clinton har varit på plats vid Ground Zero på Manhattan.

Minnescermonin inleddes med en tyst minut, 14.46 svensk tid, då det första planet flög in i det norra tornet för 20 år sen. 15.03 hölls den andra tysta minuten, för det var vid den tidpunkten som ett plan flög in i det södra tornet. 15.37 hölls den tredje tysta minuten för personerna som omkom i Pentagon. 15.59, då det södra tornet rasade för 20 år sen, hölls den fjärde tysta minuten. 16.03 hölls en tyst minut för att hedra de som omkom när ett plan kraschade i närheten av Shanksville, Pennsylvania. 16.28, då det norra tornet rasade för 20 år sen, hölls den sista tysta minuten.

Närmare 3000 personerna miste livet i dåden den 11 september 2001 och under cermonin vid Ground Zero har anhöriga till offren och försvarsanställda läst upp namnen på de 2 977 personerna som dog.

George W Bush höll även tal från Shanksville i Pensylvania där plan 93 kraschade.

Jag arbetade på ett amerikanskt företag och var på väg till vår General Manager på ett möte, då jag i korridoren blev stoppad av en kollega som precis hade snappat upp den första knapphändiga rapporteringen om det inträffade. Man pratade då om att ett privatplan kört in i ett av tvillingtornen. Jag var den som fick informera vår General Manager och minns fortfarande den reaktion som jag fick och den känsla av vanmakt och avsky som uppstod under de kommande timmarnas rapportering av det inträffade. Man var själv som i ett chocktillstånd. När sedan det första tornet rasade i en stor kaskad av rök, förstod man först vidden av det inträffade. Rapporteringen och bilderna från Manhattan, etsade in minnen för livet. En hemsk händelse som aldrig försvinner från ens medvetande.

En av de dagar man för alltid kommer minnas. Jag, då 14 år, och pappa hade precis kommit hem från skola och jobb och slog igång tv och undrade varför det visades bilder på ett enormt rökmoln. Tittade på text-tv och då stod det först att ett sport-plan hade flugit in i ett av tornen men det ändrades snabbt. Minns tom pappas första kommentar när vi förstod vad som hade hänt. Vill minnas att ett av tornen redan hade rasat då och vi sedan fick se live när det andra föll. Senare på kvällen skulle jag iväg på min första konfirmationsträff och minns hur jag satt och grät floder i bilen på väg dit då man förstod omfattningen och hur många det var som omkom.

Vi lagade mat och hade på tv när vi plötsligt hörde tv ankaret säga: Ett plan har precis kraschat in i World Trade Center... Vi stirrade på bilderna som visades av planet ...röken som vällde ut...när allt rasade som "kort hus"...Det kändes overkligt...Det tog ett tag att förstå att detta var en hemsk terror attack på riktigt!Tror ingen i hela världen glömmer denna terror attack mot demokratin..

Kommee aldrig gömma den dagen. Var på jobbet i Bryssel när vi hörde på radion att ett flygplan hade kraschat in i World Trade Centret. Först trodde vi att det hade hänt i Bryssel, det finns ju 2 sånna dår men inte så hög som i New York. Alla blev chockad. Hade en kollega som var amerikanska, hon förlorade några vänner i attentaten den där dagen.

Bush: "Många brottas fortfarande med sorgen"

George W Bush, som var president då dådet inträffade, höll tal från Shanksville i Pensylvania där plan 93 kraschade. Planet kraschade på ett tomt fält, drygt 20 mil utanför Washington DC, efter att passagerare och besättning övermannat planets kapare. 

-  För 20 år sedan fick vi på olika vis reda på att våra liv skulle förändras för alltid, säger han.

George W Bush säger även att passagerarna och besättningen på planet måste minnas och att många brottas med sorgen efter dådet än i dag.

Han är stolt över hur amerikanerna enades efter dådet, säger han.

- När vi sörjde såg jag miljoner människor räcka ut handen till sina grannar. Det är det USA jag såg.

SVT:s mellanösternkorrespondent Samir Abu Eid berättar om hur arabisktalande delar av världen ser på situationen efter 11 september.

- USA har förlorat väldigt mycket i anseende under det här 20-åriga kriget mot terrorismen eftersom dem, USA, har begått så många misstag här i Irak, i Afghistan och i andra delar av Mellanöstern. Många civila har hamnat i skottlinjen och dödats, säger han.

Det finns en stor ovisshet och oro för hur situationen kommer att utveckla sig i Mellanöstern framöver.

- Många befarar att terrorn kommer att leva vidare.

Glömmer aldrig detta fasansfulla ögonblick. Var på semester på Sámos kom tillbaka till hotellet ser plan nummer två när dom kraschar in tornet. Trodde då det var en film jag såg på deras tv. Men det var den brutala verkligheten.

Kommer att minnas den dagen för alltid. Hade just kommit hem från skolan, slog på tv:n, gick ut i köket och tog en macka och en kopp te, och när jag kom tillbaka till tv:n såg jag nyheterna som visade när ett plan kraschade in i WTC. Blev så chockad att jag tappade fikat i golvet som på nån fånig film. Trodde verkligen att det var starten på ett nytt världskrig. Nästa dag vaknade man med känslan av en hårdare och ondare värld, det värkte i kroppen för man kände så starkt med alla offren och deras anhöriga. Mycket av min ungdomliga naivitet försvann i samma stund som man bevittnade de bilderna. När jag såg bilderna i en dokumentär nu så återkom den känslan av chock och overklighet. All kärlek och alla tankar idag till alla de som förlorade sina liv, sina familjemedlemmar, sina bästa vänner... en tragedi av enorma mått verkligen!