Bygg inga monument över er själva

I VLT den 16 september uttrycker Staffan Jansson, kommunstyrelsens ordförande, sin och styrelsens besvikelse över att experterna på länsstyrelsen sagt nej till de grandiosa byggplanerna av ett enormt torn nere vid stationsområdet. ”Får vi nej igen, går vi till regeringen”, konstaterar Staffan Jansson och tillägger att ”han gärna ser ett spektakulärt högt hus”.

Man tar sig för pannan. Detta är alltså något vår kommunstyrelse lägger så mycket kraft på – ”ett spektakulärt högt hus”. Är det inte guldfärgade jättetak i miljardklassen över det nya stationshuset som gäller är det alltså en ny skyskrapa, eller kanske båda.

En gång i tiden var Västerås en välskött stad. Det är den inte längre. Västerås har på många håll blivit smutsigt, nedgånget och trasigt. Underhåll är något som görs sporadiskt, igenvuxna grönområden finns det gott om och vår citykärna är sliten. Jag rekommenderar exempelvis att ta en promenad på Punktsidan och gå ner mot Kopparbergsvägen – golvplattorna är nötta och så ojämna att de påminner om en berg- och dalbana. Ett av många tråkiga, eftersatta exempel i vår Gurkstad sedan många år.

Västerås var också en gång känt som den bästa cykelstaden i Sverige, med välskötta cykelbanor så långt ögat nådde. Jag och alla andra cyklister kan intyga att i dag är de vittrande cykelbanorna långt fler än de hela. Det är helt enkelt inte prioriterat längre. Kommunstyrelsen har fullt fokus på sitt enorma torn och futuristiska stationsområde. Jag har för övrigt aldrig någonsin hört någon säga ”så trevligt, ännu en rektangulär jätteblaffa i betong som förgyller stadsbilden”.

Räcker det inte med den extremt fula skatteskrapan?

Kommunstyrelsen borde ta sig en allvarlig funderare på vad de gör med allas vår stad och lyssna på vad arkitekten och författaren Robert Lavelid har att säga: ”Skala är en av stadsbyggandets och arkitekturens fundamenta, en oerhört viktig faktor för vår upplevelse av staden. Hur lätt är det inte att med några pennstreck eller knapptryckningar på en dator rycka sönder en stadsmiljö? Det räcker med att placera in några höga eller alltför långa hus i en i övrigt relativt homogen stadsbebyggelse. Måtten ska vara mänskliga och därmed relaterade till sin omgivning. Oftast är ett mindre mått bättre än ett stort. Form och proportioner mellan hus och gata samt gaturummen är viktiga.”

Nej, börja rikta ert fokus mot människorna här nere på den slitna gatan i Västerås och sluta stirra upp mot stålkolosser som västeråsarna inte vill ha.

Annars bygger ni bara ett monument över er själva.

Mats Bennbo