Tidernas första Tour de ski – avslöjar pakten efter 18 år

Peter Larsson hugger direkt på frågan.

– Tour de ski 2006/2007, sa du? Okej. Då ska du få höra något som är ganska roligt.

Den tidigare landslagsåkaren kör bil mellan Falun och Uppsala. Snart ska han passera det lilla samhället Hofors. Men först tar han en konstpaus och börjar skratta för sig själv.

– Det är faktiskt så att jag, Björn Lind och Thobias Fredriksson gjorde en sak som fick arrangörerna att ändra reglerna.

Peter Larsson är inte ensam om att ha historier att berätta från dagarna när längdskidåkningen förändrades för alltid. När Tour de ski arrangerades för första gången.

Någonting är tvunget att hända med längdskidåkningen. Det är både Vegard Ulvang och Jürg Capol överens om, när de sätter sig i Ulvangs bastu utanför Oslo en kväll 2004. Men vad? 

Som två av de högsta ledarna inom internationella skidförbundets längdsektion hade de sett sporten bli mer och mer spretig de senaste årtionden med sprinttävlingar och fler jaktstarter och masstarter. 

Skulle man inte kunna samla alla discipliner i en och samma tävling? Då skulle man kunna utse världens mest komplette skidåkare. 

Vegard Ulvang och Jürg Capol dricker var sin öl och funderar. När de kliver ut ur bastun har den första idén om Tour de ski tagit form.

”Det var en extremt varm jul”

Ett par år senare har planerna blivit verklighet. Den 29 december 2006 ska historiens första Tour de ski starta i tjeckiska Nove Mesto.

Fast så blir det inte. Bara någon vecka innan premiären tvingas arrangörerna ställa in de två första etapperna på grund av snöbrist.

– Det var en extremt varm jul, minns Mathias Fredriksson som 33 år gammal var inne på slutet av karriären.

Värmeböljan har även slagit till i Sverige. I Östersund får skidlandslaget samsas om en 300 meter lång snöslinga på skidstadion.

– Det var det enda som fanns. På den tiden hade man inte börjat spara snö och det var för varmt för att producera någon ny, säger Fredriksson.

Eftersom de två första etapperna ställts in bokar skidlandslaget om flyget ner till Centraleuropa. Kvällen innan avresan på Oslos flygplats samlas åkarna på ett möte.

Där kommer de överens om en unik överenskommelse.

– Samtliga prispengar som körs in i totalen ska delas lika av alla i laget. Så hade vi aldrig gjort tidigare – och gjorde aldrig efteråt heller, säger Mathias Fredriksson.

Vinnaren av Tour de ski skulle få åka hem med en miljon kronor. En historiskt hög summa i världscupen. Och det var Mathias Fredriksson och Anders Södergren som skulle ta hem den åt resten av laget.

– Det var mig och Anders som vi skulle köra för. Thobias (Fredriksson), Björn (Lind) och de andra skulle ge allt för sig själva på sprintarna och sen göra det så bra som möjligt för mig och Anders.

Uppgörelsen ska leda till ett taktikdrag som ska komma att förändra reglerna i Tour de ski. 

Men först är det premiär i München. Den historiska sprinten avgörs inne på Olympiastadion med plats för över 70 000 åskådare.

– Det hade kunnat bli spektakulärt, men det var väl inte speciellt mycket folk som kom och tittade, säger Anna-Karin Strömstedt, en av tre åkare i damlaget.

Den platta sprintbanan är som gjord för att ge de svenska herrarna en flygande start på touren. Det blir platt fall.

Endast en svensk går till final där Thobias Fredriksson kraschar in i en 20 år gammal Petter Northug. Senare under Tour de ski kritiserar Fredriksson den unge norrmannens sätt att åka. Då kallar Northug svensken för ”en fet korv”.

Anders Södergren och Mathias Fredriksson slås ut redan i kvalet men är inte oroliga. Deras chans att rycka i totalställningen finns på nästa ort, i tyska Oberstdorf. 

Under mötet inför avresan hade svenskarna pekat ut den tredje etappen, 15 kilometer med individuell start, som en nyckelsträcka. När loppet startar i klassiskt Oberstdorf-väder (en plusgrad och snöblandat regn) är taktiken solklar.

– Vi sprintåkare fick starta väldigt tidigt. Vi hade en plan att om vi såg Anders eller Mathias skulle vi stanna i spåret, vänta in dem och börja dra fältet så att de skulle få en bra tid, säger Peter Larsson.

Det finns bara ett problem.

– Ute i spåren inser jag och Anders att vi har pisskidor. De är riktigt, riktigt dåliga, säger Mathias Fredriksson.

Han slutar 36:a. Anders Södergren kör in på 40:e plats. Det återstår 3 etapper – men chanserna till totalsegern är borta.

Allra sist i 15-kilometersloppet slutar svenska trion Thobias Fredriksson in, Peter Larsson och Björn Lind in. De är sju och nio minuter efter segraren, vilket får juryn att höja på ögonbrynen.

– Vi hade så extremt långsamma tider att de efteråt införde en tidsgräns så att man inte får vara hur långt som helst efter för att få åka vidare i touren. Jag förstår att det inte är så roligt om åkare skiter i etapper för att man är chanslös, men vi ville maximera chanserna, säger Larsson.

Mathias Fredriksson ångrar inte kuppen.

– Jag tyckte att det var jävligt coolt gjort... men det var nog många som inte tyckte att det var det, säger han och skrattar.

”Vi hade inte mat efter målgång”

De svaga resultaten blir ett tema under touren. Totalt tar det svenska laget bara en enda pallplats.

I stället för framgångar minns sprintspecialisten Peter Larsson främst två känslor från den första upplagan av Tour de ski. Den ena är kylan.

– Vi fick stå och frysa mycket. Det fanns ingen buss att hoppa in i för att värma sig och byta om, som det är i dag. 

Anders Södergren skrockar.

– Man fick krypa in i någon barack och trängas med vallarna när man bytte om.

Den andra känslan som Peter Larsson minns är hunger.

– Vi hade inte mat efter målgång. Egentligen fick vi nog inte i oss så mycket innan en del lopp heller. Sverige som lag hade inte koll på hur man skulle genomföra den här turnén på bästa sätt. 

Situationen eskalerade efter den näst sista etappen i Val di Fiemme. När laget kom tillbaka till hotellet med kurrande magar fick de ett mardrömsbesked.

– Det var ju stängt på alla ställen i stan! Klockan var runt två och middagen skulle serveras först vid sex. Jag och Jörgen Brink sprang runt överallt och försökte få tag på en pizzaslice att dela på, säger Mathias Fredriksson.

– Nästan 20 år senare kan man skratta åt det, men det var riktigt dåligt. Då går det inte att prestera. 

Angerer första vinnaren

Dagen efter pizzajakten, söndagen 7 januari 2007, sker tidernas första klättring uppför slalombacken på Alpe Cermis. 

Kraftprovet liknar ingenting som skidstjärnorna stött på tidigare.

En 3650 meter lång pina där åkarna tar 420 höjdmeter och den värsta lutningen är på 28 procent.

– Vi visste inte riktigt vad vi gav oss in på, säger Anna-Karin Strömstedt. 

Dagen före går snacket bland åkarna. Alla förstår hur man åker ner snabbt för en slalombacke. Men uppför? 

– Det var jättemycket rykten om hur man skulle göra det på bästa sätt, säger Mathias Fredriksson.

I det norska lägret börjar några av åkarna fila på en plan.

– Eldar Rönning och Odd Björn Hjelmeset som är typiskt klassiska åkare trodde inte att de skulle orka skejta uppför backen, berättar Anders Södergren.

Deras idé är att slänga på så kallade stighudar, läderbitar som spänns fast under skidorna, precis när klättringen ska starta. Då skulle norrmännen kunna skida rakt upp för berget – utan att riskera att glida ner för backen.

– Men det förbjöds kvällen innan, säger Södergren.

När startskottet går har ingen av svenskarna något att åka för. 

Anna-Karin Strömstedt är bästa svenska inför avslutningen på 22:a plats, över sex minuter efter ledaren. Mathias Fredriksson är först ut av svenskarna i herrloppet som 15:e åkare.

Förutom att backen var ”så in i helvetes brant” minns Fredriksson framför allt en sekvens från loppet.

– Mitt i den allra brantaste delen körde ryssen Sergej Sjirjajev förbi mig. Det var det absolut sjukaste jag har sett. Han bara studsade uppför backen.

Två månader senare, under VM i Sapporo, skulle ryssen avslöjas i ett dopingtest och bli avstängd från sporten i två år.

– Jag tänkte för mig själv: ”vilken tur att det här inte gäller segern så att jag måste försöka hänga på”. Då hade jag dött, säger Mathias Fredriksson.

Tysken Tobias Angerer blir historiens förste vinnare av Tour de ski. Tre minuter efter går Mathias Fredriksson i mål som förste svensk. Tror han.

– Jag spurtade mot en portal och slängde mig ner i snön. Då insåg jag att det där inte var målet, utan att jag skulle åka en bit till. Då ville man bara börja gråta.

”Det blev inga pengar”

Tour de ski blev en succé för det internationella skidförbundet, men en sportslig katastrof för Sverige. Mathias Fredriksson siktade på segern och en miljon kronor, men slutade på 14:e plats som bäste svensk.

Så hur mycket pengar blev det för det svenska herrlaget att göra upp om i slutändan?

Mathias Fredriksson mullrar fram ett skratt.

– Nä du, det blev inga pengar alls att dela på. Men idén i alla fall var bra.