Biografi om Antti Rinne: Lovisa väckte fotbollsintresse och klasskamp

Lovisa är en central plats för statsminister Antti Rinne. Men han har formats på många orter och många uppdrag. Nu är han statsminister, partiordförande – och frisk. Bengt Östling har läst den färska boken om Antti Rinne.

Också det privata är politik. Sextiotalets slagord gällde kravet på jämlikhet – både mellan könen och ekonomiskt – och föddes ungefär samtidigt som Antti Rinne.

Den färska boken om Antti Rinne, Koko totuus, innehåller rikligt med privat information som hittills har funnits med i finska damtidningar.

Rinne har kontroll över berättelsen

Boken beskrivs som en auktoriserad biografi. I förordet skriver Rinne själv att det passar honom bra att att ha kontrollen över berättelsen, från barndom till nutid.

För en politiker är det en fördel att ha bott på många orter och känna människor överallt. Visserligen är Antti Rinne född i Helsingfors och det är där berättelsen om honom börjar, för 57 år sedan.

För en politiker är det en fördel att ha bott på många orter och känna människor överallt.― Bengt Östling, Svenska Yle

Världen öppnar sig ändå för Antti Rinne i Lovisa. På sin treårsdag flyttade han till östra Nyland, där hans far Juhani hade fått jobb på Ragnar Nordströms rederi.

Framtidsstaden Lovisa formade Rinne

Lovisa var en framtidsstad, enligt fadern Juhani Rinne. På gården stod Mercedesbilarna i rad. Några år senare kom ju också kärnkraftsbygget som kastade om både ekonomiska, sociala och politiska förhållanden i Lovisa.

Berättelsen om Antti Rinne under den tiden blir långt en berättelse om pappan Juhani, som ett år senare bytte till Sparbanken som arbetsgivare.

Pappan gjorde karriär som socialdemokrat i den dittills SFP-dominerade staden och fick en plats i stadsstyrelsen.

Fadern lärde sig svenska och det gjorde också Antti Rinne.

Gruppen och laget bestämmer, men Antti leder

Antti Rinnes favorituttryck lär vara att “Gruppen bestämmer“. Det kollektiva bestämmandet lär han ska lärt sig i Lovisa.

Där bestod hans gäng av stora mängder jämnåriga på fotbollsplan och i trappuppgången.

Barnen i tioårsåldern hade kanske ingen större klassmedvetenhet, men det hade deras föräldrar. Antti Rinne och hans bror började spela fotboll i Riento, arbetarföreningens idrottslag.

Alternativet skulle ha varit den svenska elitens Lovisa Tor, en utväxt från Svensk Ungdoms gymnastikutskott.

Från ankdammen till hembränt

Antti Rinnes våghalsighet och vilda trick sägs ha kommit fram i Lovisa, trots att han också beskrivs som både analytisk och eftertänksam.

Han beskrivs som en ansvarsmedveten och initiativrik ung man som tar ledningen, till och med lite för aktiv emellanåt.

Han (Rinne) beskrivs som en ansvarsmedveten och initiativrik ung man som tar ledningen, till och med lite för aktiv emellanåt.― Bengt Östling, Svenska Yle

Till exempel på Unga örnars sommarläger, när det är han som står för musiken – och det hembrända.

Men det var efter flyttningen från ankdammen i Lovisa till Lojo, där hans far blev stadsdirektör.

Facket formar

Rinnes första val gav en suppleantplats i läroverksrådet år 1976. Hans andra val var sedan kommunalvalet 1988, då han blev invald i fullmäktige och inledde sin egentliga karriär. Den har fortsatt både på kommunalt plan och i riksdagen sedan 2015.

Däremellan hade han många år i det fackliga, som antagligen formade honom mer än fotbollen i Lovisa.

Det fackliga myglet gjorde honom till ordförande i datornördarnas fackförbund Erto och senare i tjänstemannafacket Pro.

Själv beskriver han det inte som mygel, utan som ett exempel på kollektivt beslutsfattande, där ett gäng fattar beslut om vem som ska bli vald och trumfar igenom det.

Vänstersvängen

I SDP blev Rinne ordförande i något som kallas en vänstersväng, då han tog makten från Jutta Urpilainen.

Han hade ett gäng bakom sig som arbetade för seger, men det gänget har splittrats. I boken beklagar Rinne det.

I boken kallas Rinne en ensam vandrare. Han har inget hov och har aldrig ens badat bastu i riksdagen.

Nu framstår Antti Rinne som ganska ensam med sin makt. När han behöver hjälp och stöd frågar han inte gänget. Han vänder sig till tidigare partiordförande – Ulf Sundqvist och Pertti Paasio hör till de som nämns.

Mycket gemensamt med Löfven, inklusive oerfarenheten

Tydligen har Antti Rinne också en vän i den svenska statsministern Stefan Löfven.

De kände varandra redan under sin fackliga tid och har tydligen mycket gemensamt också utöver sin förkärlek för den nordiska välfärdsmodellen.

Båda är i 50-årsåldern, facksossar, och har blivit socialdemokratiska ordförande utan en enda dags erfarenhet av riksdagen.

Nu har de nytta av sin vänskap. Finlands ordförandeskap i EU underlättas av de nära kontakterna med Sverige, som socialdemokraterna ofta har odlat.

Ingen makt över livet och döden

– Statsministern har stor makt, men inte över livet och döden, skriver författarna Matti Mörttinen och Lauri Niemi.

Avsnittet om Antti Rinnes lunginflammation, sjukhusbakterier och hjärtinfarkt blir ändå ganska kort.

Tårarna återkommer många gånger på Antti Rinnes kinder när han berättar om sin sjukdom som uppstod på en semesterresa till Spanien i början av år 2019.

Smärtstillande teaterhallucinationer

Under några veckor låg han nedsövd med smärtstillande medel och hade opiathallucinationer

En viktig period i Antti Rinnes liv var som turnéchaufför och medarbetare åt den kända finska skådespelaren Veikko Sinisalo.

Han uppträdde med Sju bröder så många gånger att också Antti Rinne kunde monologerna utantill. De monologerna och inbördeskriget 1917 återuppstod i Antti Rinnes tankar under hallucinationsveckorna.

Upp ur rullstolen

– De berättelserna skulle fylla en egen bok, förklarar Rinne åt intervjuarna när de sitter på Villa Bjällbos veranda under sommaren då boken görs.

Den här boken avslöjar hur nära det var att Antti Rinne inte skulle ha återkommit till valkampanjen. Med viljekraft steg han upp ur sin rullstol, eftersom medarbetarna lät förstå att sossarna inte kan representeras av en förlamad partiledare.

Före det måste han överleva och det bestämde han då han ibland vaknade upp ur sina hallucinationer.

Familjefotona och idealen gav kraft

– Fotografierna av många barn och barn, hela familjen, gav kraft att stiga upp, inte tanken på vad som händer med SDP eller valet. Det var inte min tid att gå ännu, förklarar Antti Rinne i slutet av boken.

De sista sidorna ägnas åt citat ur Väinö Linnas Här under polstjärnan. En torpare får frågan om han fortsätter rösta på socialisterna också efter att ha blivit hemmansägare. Naturligtvis, svarar torparen, annars tas det väl tillbaka.

Nej, någon objektiv bok som berättar hela sanningen är boken om Antti Rinne knappast. Den berättar däremot en hel historia om hur en socialdemokratisk statsminister blir till.― Bengt Östling, Svenska Yle

Rinne jämför dagens ideologiska vänsterideal med dem som fanns i början av 1900-talet.

– Trots att arbetarrörelsen har uppnått många målsättningar så är grunden för att rösta på ett arbetarparti oförändrad. Om människorna slutar rösta på socialdemokraterna så börjar borgarna riva upp våra framgångar, misstänker Rinne.

Intervjun görs på en av Antti Rinnes få lediga dagar. I boken kan man även ta del av Rinnes fullskrivna kalender för september och början av oktober.

– Den rikliga fritiden som finländarna uppskattar så mycket, är arbetarrörelsens viktigaste framgång, säger Rinne och nämner Konkurrenskraftsavtalet som hotade både semestrar och helgledigheter. Allt kan tas tillbaka av borgarna, påminner han.

Nej, någon objektiv bok som berättar hela sanningen är boken om Antti Rinne knappast. Den berättar däremot en hel historia om hur en socialdemokratisk statsminister blir till.

Och boken avslöjar också en annan pikant detalj om Rinne. Redan i skolan har han sagt att han ska bli president.― Bengt Östling, Svenska Yle

Efter presentationen av boken frågade jag författaren Matti Mörttinen om arbetet med boken har gett honom nya insikter, eller rentav en orsak att beundra Antti Rinne.

Kanske inte beundra, slingrade sig Matti Mörttinen. Men Antti Rinne är en jurist med lastbilskörkort. Det säger något om Rinnes breda bakgrund, med jobb som länsman, servitör och chaufför.

Och boken avslöjar också en annan pikant detalj om Rinne. Redan i skolan har han sagt att han ska bli president.

Blir han det utkommer kanske den här boken också på svenska. Nu har förlaget Into inga sådana planer.

Läs också