Alex från Åby hamnade mitt i katastrofen i Seoul

När Mölndals-Posten ringer upp Alex Noble är det en skakig röst som svarar. Han säger att han är trött och att han precis kommit hem. Men att han städar, städar för att inte tänka på vad han har sett.

– Jag är skärrad, ju mer jag hinner fatta vad som hänt desto ledsnare blir jag, säger Alex, som tidigare även intervjuats av Ekot.

Alex och hans vänner skulle till Seouls nöjeskvarter Itaewon för att fira halloween under lördagskvällen, han gick utklädd till Super-Mario och resten i gänget körde med samma tema.

– Vi kom dit vid åttatiden ungefär, det är ett sånt område dit man går om man vill festa och fira typ alla västerländska grejer. Så alla gick dit för att fira och det var hur mycket folk som helst.

I början fattade man ingenting.

Alex berättar att det var en bra kväll. En vän hade kört kompisgänget med bilen och plötsligt, mitt i folkvimlet ser han en sjukvårdare som ger hjärt- och lungräddning till en person som ligger på marken.

– Man tänkte att det är väl någon som har svimmat eller har någon sjukdom. I början fattade man ingenting, men sen, när vi fortsatte längst med gatan ... livlös kropp efter kropp efter kropp. Jag har aldrig sett något liknande, och sen blir det bara mer och mer. Det låg kroppar överallt.

Under kvällen kallade president Yoon Suk-Yeol till ett krismöte med anledning av händelsen för att se till att skadade snabbt skulle få behandling, uppger flera medier. Samtidigt försökte Alex och hans kompisgäng desperat ta sig från platsen och komma i säkerhet.

– Det var ambulanser, brandbilar och jag tror att jag såg militären komma också. Sjukvårdspersonal som springer till alla som låg på marken för att ge hjärt- och lungräddning. Och samtidigt stängdes sidogatorna av för att räddningspersonal skulle kunna komma in.

Sen började man titta på nyheterna, först var det tio döda, nu säger de att det är minst 120.

Han berättar att de gick från gränd till gränd men möttes hela tiden av att det var avspärrat eller att det var alldeles för fullt för att kunna ta sig fram.

– Det var sjukt, jag såg säkert 100 ambulanser komma på rad. Sen började man titta på nyheterna, först var det tio döda, nu säger de att det är minst 120.

Han säger att det enda som gick att göra var att vänta, att när de satte sig ned och pratade med varandra så kändes ingenting på riktigt verkligt.

– Sen när man satt där började man känna sig ledsen, deprimerad. Kompisen som körde oss dit är en sån som aldrig blir arg, men nu var han det, arg och ledsen.

När folkmassan skingrades kunde Alex och hans vänner ta sig till bilen och börja resan hemåt.

– Man såg att de hade satt upp tält utanför tunnelbanan så att de som behövde hjälp kunde få det där, men man hade inte velat åka tunnelbana ikväll. Det var så mycket folk, vi hade tur.

LÄS OCKSÅ: Prisma filmfestival på Möllan gjorde succé bland unga

LÄS OCKSÅ: Göteborgs nya polischef Emelie Kullmyr var jävig i beslut om Paludans torgmöten