Björn Werner: SD försöker mörka resultaten i sin egen vitbok

Det har konstaterats många gånger. Nu konstateras det igen. Partiet som svensk borgerlighet vill regera med i höst är en direkt arvtagare till den rasistiska kampanjorganisationen Bevara Sverige svenskt (BSS). Denna gång i Sverigedemokraternas egen vitbok.

Idéhistorikern Tony Gustafsson, den enda som ville ta sig an uppdraget, beskriver bakgrunden precis lika bra som de många journalister och politiska motståndare som gjort det före honom. I vissa fall till och med bättre, eftersom han av notapparaten att döma haft tillgång till partiets egna arkiv. Av de 22 personer som var med i partiets grundande 1988 vars bakgrund har kunnat kartläggas hade 18 direkt koppling till BSS. Av de 22 hade även nio bakgrund i nationalsocialistiska eller fascistiska organisationer eller naziskin-miljön. En stred för Hitler i Waffen-SS under andra världskriget.

Av de 22 personer som var med i partiets grundande 1988 vars bakgrund har kunnat kartläggas hade 18 direkt koppling till BSS.

Det är ett gediget, om än lite träigt arbete. Framförallt saknar jag ytterligare en historisk nivå. Om SD nu stammar ur BSS är det högrelevant att ta reda på var BSS stammar från. Med David Baas nyutkomna “Segra eller dö” i färskt minne, där han hittar tydliga spår från svenske übernazisten Per Engdahls strategi från 70-talet, att kamouflera rasismen i kulturkritik, känns detta som en potentiellt ödesdiger miss. Det vill säga, om nu målet är att på riktigt leverera en vitbok värd namnet.

Att SD själva väljer att gå ut med denna delrapport bara månader innan valet är ur ett partistrategiskt perspektiv lite svårt att begripa. Förhoppningen är antagligen att få sätta punkt och förpassa denna del av partiets historia till just historien. Det är i vart fall den spinn som partiets pressavdelning och rapportens projektledare Martin Kinnunen försöker ge den i sin kommunikation med medierna. I sitt pressmeddelande skriver man bland annat att:

“Rapporten ger inget stöd för att partiet var en del av en fascismanknuten rörelse.” Man fortsätter lite senare med att: “samtidigt som rapporten har ett stort historiskt värde är det politiska värdet obefintligt. Det går inte att använda rapporten för att dra några slutsatser av hur man ska se på det parti som tog sig in i riksdagen 2010.”

Den stora utmaningen är snarare att idag skilja ut SD ur mängden.

Antagligen räknar man med att ingen faktiskt kommer läsa. Den som gör det får nämligen en helt annan bild. Förutom att det nu är svart på vitt att Jimmie Åkessons gulliga och mediepolerade TV4-estetik är ett direkt arv från åttiotalets skräckinjagande BSS-klotter väcker rapporten stor nyfikenhet inför del två. Den kommer nästa vår. I den ska Tony Gustafsson ta sig an de ideologiska dimensionerna och försöka se om BSS-åren fortfarande lever kvar i nuvarande politik.

Det blir ingen svår match. Den stora utmaningen är snarare att idag skilja ut SD ur mängden. De flesta riksdagspartier tycker ju nu samma sak som 90-talets Sverigedemokrater kunde slänga sig med. Våldtäktsmän ska kastreras. Alla brottslingar ska låsas in på livstid. Invandrarna slängas ut.

LÄS OCKSÅ: Litteraturrecension: ”Den avgörande striden” av Gellert Tamas och ”Segra eller dö” av David Baas

LÄS OCKSÅ: Polisen gör fel – nazism är galenskap

LÄS OCKSÅ: Så ska Tony Gustafsson skriva SD:s historia