Rawa Majids pappa: Så smet ”Räven” undan svensk polis

SULAYMANIYYA. Svensk polis slog till mot Rawa Majid i hans gömställe i irakiska Kurdistan.

Men då hade ”Kurdiske räven” redan hunnit fly.

– De kom för att gripa honom. Men han berättade senare för mig att han, kanske tio minuter innan, kände på sig att han var i stor fara, berättar hans pappa för Aftonbladet.

chevron-down

Några av de mest eftersökta kriminella i Sverige använder Irak som gömställe, viloplats och tvättmaskin för drogpengar. Inget samarbete mellan Sverige och Irak har lett till någon utlämning eller gripande på högre nivå.

Men för ett par år sedan hoppades svensk polis, i samverkan med irakiska kollegor, gripa Rawa Majid. De visste exakt var i Sulaymaniyya han befann sig.

Men när de väl kom på plats var alla borta. Kvar i lägenheten fanns bara mobiltelefoner med bilder på hur de kriminella i Majids nätverk spenderade sin tid i Irak med utflykter och lek.

Rawa Majids pappa Rekawt Majid har en egen förklaring till hur han kom undan: sonens oslagbara intuition.

”Han kände det på sig”

– När det blev politiska problem här, så tänkte de gripa honom med hjälp av de som har makt här nere. Svenska poliser var med. De kom för att gripa honom. Men han berättade senare för mig att, kanske tio minuter innan, kände han på sig att han var i stor fara. 

– Så han flydde, först till en annan stad och sen därifrån till Turkiet. Det var åklagaren Henrik Söderman som senare sa att det där var sista chansen för oss när vi samarbetade med de politikerna här nere, eller Asaish, som man kallar den kurdiska säkerhetstjänsten. ”Vi skulle gripa honom, helt säkert, men en liten stund innan försvann han. Hur visste han?”, säger Rekawt Majid.

expand-left

helskärm

När Aftonbladet kontaktar kammaråklagare Henrik Söderman, så bekräftar han det förekom ett samarbete med irakiska myndigheter kring Rawa Majid, ”men vilka åtgärder vi vidtog och vilka kontakter vi hade vill jag inte gå in på”. Åklagaren känner inte heller igen uttalandet om ”sista chansen”:

– Rawa Majid är ju fortsatt efterlyst, sen vilka åtgärder vi vidtar, det håller vi inom utredningen så länge vi kan, säger Henrik Söderman.

”Känner en fara”

Brottslingens pappa utvecklar i stället själv sin idé om vad som hände, när sonen försvann.

Vad skulle du själv gissa?

– Han brukade säga: ”Pappa, när jag känner en fara har jag en känsla av att jag måste i väg därifrån.” Det var så det var.

expand-left

helskärm

Ligger det inte nära till hands att tro att någon varnade honom?

– Nej. Om det var så skulle han ha sagt det till mig. Jag var i Sverige, när han ringde mig och han skulle köra genom flera vägspärrar. En vecka senare var han i Turkiet, säger pappan.

Inne i det befästningslika högkvarteret för den kurdiska säkerhetstjänsten Asaish i Sulaymaniyya tar överste Salama Abdul Khaliq emot Aftonbladet i egenskap av kommunikationsansvarig. Att det skulle finnas några svensk-kurder involverade i narkotikahandel, med Sulaymaniyya som bas, har översten däremot inte hört talas om. Än mindre om någon som borde utlämnas eller höras.

Förnekar kännedom

I stället räknar han upp de lokala narkotikabrottslingar som Asaish har arresterat – varav hälften i själva verket är drogmissbrukare på lägsta nivå.

– Men vi välkomnar gärna mer samarbete med Sverige. Det ligger i vårt gemensamma intresse, säger han och förnekar all kännedom om någon förfrågan över svenska medborgare som den svenska polisen skulle tänkas vara intresserade av.

På sin höjd ringer några klockor kring namnet ”Den kurdiske räven”.

Grundproblemet är att svenska rättsvårdande myndigheter inte har hängt med i utvecklingen de senaste åren. Det antyder Ashraf Ahmed, tidigare åklagare och gruppchef på Centralmyndigheten för internationellt rättsligt samarbete:

– Att huvudmännen befinner sig utomlands i den här delen av världen ställer helt nya krav på våra myndigheter: att jobba mer modernt och mer uppsökande. Man kan inte bara förlita sig bara på det rättsliga spåret. Man måste uppvakta landet och sina kollegor i landet. Jobba mer underrättelsemässigt med de länder som vi inte är vana att jobba med, säger han och fortsätter:

– Det är en utmaning för Sverige – men inte bara för Sverige utan för många andra europeiska länder också.

expand-left

helskärm