Recension: ”Så mycket bättre” – TV4 del 5, 2024
Andreas Lundstedt har med sig nio par skor till Grå gåsen. Om vi börjar där.
Arton skor är alltså vad Andreas Lundstedt bär med sig till Gotland för två dagars tv-inspelning. Eller om det kanske är tre dagars tv-inspelning, ingen utanför produktionen vet ju längre hur det här programmet fungerar.
Hur som helst. Självklart får den gamle Alcazar-sångaren släpa med sig hela familjen Marcos garderob om han vill, men jag väljer att se detta överflöd som ett argument för och ännu ett tecken på att det här programmet blir alltmer onödigt och överlastat.
Men vi tar det från början. När Alba August och Kerstin Ljungström fått lukta på nykomlingen Andreas Lundstedt får de sina förhoppningar bekräftade. Han doftar gott – jättegott rent av. Sedan blir det lunch.
När Alba August och Kerstin Ljungström fått lukta på nykomlingen Andreas Lundstedt får de sina förhoppningar bekräftade.
Då tolkar Andreas Lundstedt Arja Saijonmaas gamla schlagerhit ”Högt över havet”, Alba August sjunger ett av Pavarottis paradnummer så att de andra faller i gråt och Kerstin Ljungströms mamma berättar charmigt om dotterns första steg in i underhållningsbranschen. Så mycket mer finns inte att säga om förmiddagens aktiviteter.
Men efter lunchen väntar ... håll i er nu, en hyllning till Povel Ramel (1922-2007). Gänget hoppar in i den gröna VW-bussen och åker till Kalle Linds popup-museum för att lära sig allt om Povel. Och där någonstans blir det dags att fylla på med kaffe. För detta är, om man vill uttrycka sig milt och finkänsligt, inte tv-historia som skrivs.
Det hjälper inte att Povel Ramels barn Lotta och Mikael har slagit sig ihop med Backa Hans Eriksson och underhåller deltagarna med sin Ramel-trio, det känns som ett hopplöst inslag från början till slut.
Det är ett hopplöst företag att ägna mer än halva programmet åt en revymakare som föddes för 102 år sedan.
Och det är där någonstans man inser att hela den här middagen och resten av programmet kommer att tillägnas ordkonstnären Povel Ramel. Ja ni läste rätt. Hela. Middagen. Tillägnas. Povel. Ramel.
Samtal. Frågor. Mat. Minnen. Videoklipp. Fredrik Strages finurligheter och Kaj Kindvalls stela prator ... allt allt allt kretsar kring Povel Ramel. Ja, även musiken såklart.
För givetvis sjunger kvällens uppträdande artister (Louise Lennartsson, Arja Saijonmaa, Simon Superti) låtar skrivna av det spralliga musikgeniet med Thore Skogman-gluggen och beppemössan.
Inte för att ta något ifrån Povel Ramel, han var en mästare i sitt gebit och säkert rolig en gång i tiden. Han förtjänar verkligen en egen dokumentärserie i Kunskapskanalen. Men inte 45 minuter i ”Så mycket bättre”.
Det är ett hopplöst företag att ägna mer än halva programmet åt en revymakare som föddes för 102 år sedan.
”Så mycket bättre” 2024 – avsnitt 5
Andreas Lundstedt – ”Högt över havet”
”Högt över havet” är Arja Saijonmaas överlägset största låt. I alla fall om du frågar Spotify. Mer tveksamt är väl hur glad den finländska, snart 80-åriga sångerskan egentligen är i den här Lasse Holm-stänkaren från Melodifestivalen 1987. Med tanke på hur trött jag är på ”Högt över havet” borde hon vara beredd att strypa låten och sänka den i havet utanför Hoburgen. För att pigga upp, poppa loss och greka till numret har Andreas Lundstedt lurat hit en bouzouki-spelare och rent ljudmässigt har han släpat in låten i 2000-talet. Det gör nu varken till eller från. Detta är och förblir en tröttsam låt.
”Så mycket bättre” 2024 – avsnitt 5
Alba August – ”Så vill jag älska dig (Caruso)”
Pavarotti, Bocelli, Il Divo, Groban och Saijonmaa – Lucio Dallas moderna klassiker har tolkats av en rad olika artister, så varför inte av Alba August också? Att den är svårsjungen inser vi med en gång, men Alba gör det bra. Väldigt bra! Med slutna ögon och stort allvar närmar hon sig låtens kärna och får liksom hela programmet att stanna upp ett tag. Dra efter andan. Man kan såklart lacka ur och tycka att den här låten är ett slipprigt Medelhavs-pekoral, jag förstår det, eller så lutar man sig bara tillbaks och lyssnar. Det rekommenderas. Jag förstår varför fler än Simon Superti faller i gråt runt lunchbordet.
”Så mycket bättre” 2024 – avsnitt 5
Dregen – ”66 ex”
”Ex” var Kerstin Ljungströms första singel. Och det första Dregen tänkte när han hörde den var: ”Här saknas en elgitarr”. Det första jag tänkte när jag hörde Dregens version var: här saknas en sångröst. För även om han fullt ut behärskar sitt instrument och absolut kommer undan med att glida runt i stråhatt och städklänning så klarar han sig inte utan sångröst. Inte i den här miljön. Inte i det här programmet. Dessutom saknar låten riktning. Den står liksom bara och stampar och man blir inte riktig klok på den. Tre mycket märkliga minuter.
”Så mycket bättre” 2024 – avsnitt 5
Louise Lennartsson – ”Underbart är kort”
Visst sjunger hon fint, Estradens Louise Lennartsson, och detta är en känslig och försiktig uppdatering av Povel Ramels nästan 70 år gamla kärleksdänga som första gången sjöngs av honom och Gunwer Bergkvist i filmen "Ratataa”. Därefter har den tolkats av mängder med artister där Louise Lennartssons version alls inte gör bort sig. Men vem som ska lyssna på det här när programmet är slut? Tja, inte vet jag. Både Freddie Wadling och Monica Zetterlund har gjort versioner som verkligen griper tag.
”Så mycket bättre” 2024 – avsnitt 5
Arja Saijonmaa – ”Blås på det onda”
Povel Ramels och Beppe Wolgers småjazzigt eleganta ”Blås på det onda” hade sömlöst kunnat glida in på något av Sinatras stillsamma album. Det hade inte Arja Saijonmaas version kunnat göra. Kanske har det med hennes intonation att göra. Kanske med hennes utspel. För något gör att det infinner sig ett visst mått av dramatik varje gång hon närmar sig en text. Därmed försvinner lite av det mysiga från originalet, men samtidigt tillförs låten en Arjafaktor som inte tidigare fanns. Jag antar att det är en smakfråga vilket man föredrar.
”Så mycket bättre” 2024 – avsnitt 5
Simon Superti – ”Vi ska klara av det”
Simon Superti tar på sig protestsångarhatten och klär upp Martin Ljungs gamla revynummer från 1960 i en helt ny kostym. Plötsligt låter hiphop-producenten från Uppsala som en mix av Cornelis, Toni Holgersson och Stefan Sundström, en tidlös vissångare med kraft och stridslust. Om Simon Superti ville använda sina 15 minuter i ”Så mycket bättre” till att visa upp sin bredd som artist så har han verkligen lyckats med det. Även om hans röst känns lite begränsad räcker den alldeles utmärkt för den här sortens känslosamma kampvisor.