Fagerlund: Ett alldeles underbart vansinne

Det började med Erling Haaland, det slutade med John Stones.

Däremellan?

Upprättelser, röda kort, gula kort, kämpaglöd, ett alldeles underbart vansinne.

Matcherna mellan Man City och Arsenal är tråkiga, sades det.

När första halvlek var avverkad på Etihad denna söndagseftermiddag behövde förmodligen alla en paus från galenskapen, för att i lugn och ro analysera vad som nyss hade hänt.

Rensa huvudet från milstolpar, drömmål, känslor och förargelseväckande domslut.

Från början låg allt ljus på fartglada Savinho och hundramannen Erling Haaland, men snart fick vänsterbacken Riccardo Calafiori sin upprättelse genom ett oväntat monsterskott (till Kyle Walkers stora förtret, mer om det nedan).

Utan skadade Rodri på planen försökte så väl Man Citys Jérémy Doku som Walker stoppa Gabriel på hörnor, ett snudd på omöjligt uppdrag.

Arsenals brasse är i en klass för sig i offensivt straffområde och definitivt bland de bästa huvudspelare denna liga någonsin har skådat. Det var en träff med pannan som betydde minst lika mycket som segermålet mot Tottenham förra helgen, även om det ”bara” renderade i en poäng.

Suger själen ur fotbollen

Som om inte det var nog avslutades halvleken med att Leandro Trossard tilldelades sin andra varning. För att ha sparkat undan bollen.

Det är uppenbart att domarna inte tänker sluta dela ut dessa, i många fall, smärtsamt hårda kort förrän de har sugit hela själen ur fotbollen.

Mikel Arteta stod mitt i hällregnet och såg sitt lags chanser minska drastiskt i och med utvisningen. Frustrerat drog tränaren sin genomblöta tröja över huvudet, innan han faktiskt mötte Trossard i en försonande famn.

Andra halvleken? En kamp mot klockan. Ett oerhört lågt stående Arsenal, med fem försvarare på planen sedan Bukayo Saka hade lämnat plats för Ben White. Plus yttern Gabriel Martinelli, som också sjönk djupt.

Otaliga räddningar av målvakten David Raya. Maskningar. Andra typer av spelavbrott. Fler gula kort. Tiden höll på att rinna ut för Man City.

Med bara sekunder kvar att spela, när Arsenal-spelarna var totalt slutkörda, rämnade muren. 2–2 i säsongens första riktiga kaosmatch, mellan lagen som väntas slåss om titeln.

expand-left

helskärm

Saker att ångra

Om Arteta ångrar något i efterhand så är det möjligen beslutet att flytta över Jurrien Timber till höger.

Att White bänkades var överraskande, men kan ha baserats på hans blygsamma insats i derbyt mot Tottenham. Timber var däremot kraftfull och frejdig i det mötet, kvaliteter som hade kommit väl till hands mot pigga Savinho.

Den sistnämnda yttern har överglänst lagkamraten Doku med råge hittills denna säsong. Framför allt hade Calafiori svårt att hänga med brassen under första halvleken, vilket bäddade för Haalands hundrade mål för Man City.

Att Walker surade efter Calafioris pampiga kvittering berodde på att Arsenal hade valt att sätta igång en frispark snabbt. Domare Michael Oliver tog sig ett snack med högerbacken kort innan – som, vad han än själv anser, hade tillräckligt med tid att återgå till sin position.

Av Gabriels 16 mål i Premier League har 88 procent (14 stycken) kommit via hörnor, den högsta procentsatsen i ligans historia för någon med fler än tio mål på kontot.

Mittbacken gjorde Walker till fullständigt åtlöje vid 2–1-målet, som om motståndaren inte ens fanns.

Borde gjort förändringar

Vad Pep Guardiola önskar att han hade gjort annorlunda? Visst, Kevin de Bruyne saknades, men man kan undra varför tränaren väntade så länge innan han gjorde förändringar.

Det är exempelvis oförståeligt att tränaren valde att sätta in målskytten John Stones först i den 79:e minuten, en mittback som kan driva upp med bollen och är naturlig i offensiva positioner.

När det är elva mot tio på planen har man inte lika stor användning av en sådan som Ruben Dias.

Innan publiken rörde sig mot utgångarna fick de sig Haaland mangla Thomas Partey till marken. Gabriel och William Saliba, båda exceptionella matchen igenom, var snabbt framme för att även försvara sin lagkamrat.

Regnet föll fortfarande tungt när Arsenals spelare med sänkta huvuden närmade sig de tillresta fansen, fullt medvetna om att tre poäng hade funnits inom räckhåll.

Men ingen sann supporter kan ha varit annat än stolt över deras kämpaglöd – och ingen neutral åskådare kan ha lämnat soffan utan att känna sig underhållen.