Så bra var Lar Lerin som SVT:s julvärd 2020

SVT:s julvärd pratade fint och känslosamt

Publicerad: 24 december 2020 kl. 22.59Uppdaterad: 24 december 2020 kl. 23.25

Lars Lerin klarade uppdraget som julvärd med bravur.

Bäst var när han på bred dialekt berättade historier om värmländska bygdeoriginal.

När det avslöjades att konstnären och, på senare år, tv-profilen Lars Lerin skulle vara julvärd, skrev jag en krönika om att det var ett utmärkt val. Han utstrålar ju, som SVT:s programdirektör Eva Beckman sa om valet, ”värme, humor och medmänsklighet”.

Alla läsare var inte övertygade om att han var rätt val.

Han såg ut som en hel Pride-parad

Ungefär en tredjedel höll med mig. En annan tredjedel tyckte att han var för okänd. En högst oväntad åsikt. Även om man inte är konstkonnässör, har det varit svårt att undvika det faktum att Lars Lerin gjort flera populära och uppmärksammade tv-serier i SVT, även för de som inte nödvändigtvis har tittat på dem.

Foto: SVT

Lar Lerin tänder ljuset i tv-studion.

Den sista tredjedelen retade sig på Lerins sexuella läggning. Han är den första öppet homosexuella julvärden och tittare som inte tycker om en regnbågsjulafton ägnade sig i går förhoppningsvis åt annat än att bli upprörda av det.

Fast nu handlade det inte så mycket om det, knappt alls, även om maken Manoel ”Junior” Marques Lerin när han väl dansande dök upp i tv-studion, såg ut som en hel Pride-parad.

Medmänsklighet är något man förknippar med Lerin och han pratade fint och känslosamt om de som har det svårt just nu. Han hyllade vårdpersonalen. Mindes några som gått bort under 2020. Och skickade en hälsning till de ensamma.

Lasse Berghagen var en mer oväntad gäst, än en av deltagarna från ett av hans tv-program. Flera av sina fem minuters-pass som julvärd – och dessutom dök han upp ytterligare några icke planerade gånger – ägnade Lerin åt att berätta julminnen som kretsade kring värmländska bygdeoriginal. Och det på bredast tänkbara värmlandsmål.

– Jag förstod ingenting, klagade sonen.

– Han pratar värre dialekt än farmor och farfar, sa dottern (mina föräldrar pratar ganska bred östgötska).

Underbart att höra skrönorna om folk

När man väl kommit in i Lerins sätt att prata, och värmen finns ju i den där ljusa rösten, var det ganska underbart att höra skrönorna om folk med de underligaste namnen och de underligaste vanorna.

Ett lite mer privat ögonblick, ett försök att få en rätt så misstänksam ”Junior” att äta lutfisk, tillförde inget väsentligt. Men Lerin slutade fint. Nu när allt fler han känt gått bort, påminde han oss om att vi framför allt bör minnas dessa människor med glädje, hur de var när de levde.

Av: Jan-Olov Andersson

Publicerad: 24 december 2020 kl. 22.59