Kristianstad av alla ställen – hur kunde det hända här?

Tre personer sköts på tisdagen i Kristianstad. Alltså, Kristianstad.

Kristianstad, som man uppfattat som en trevlig stad, kanske lite präktig. Kristianstad som tidigare var residensstad, hade regemente och Sydsveriges pampigaste gatunamn. Som senare blev Region Skånes huvudort – en sansad, borgerlig ämbetsstad. Kristianstad som är hjärtat i en del av Skåne som inte hade Österlens PR-byrå, men som är minst lika ljuvligt på sommaren. Men som samtidigt haft eskalerande sociala problem under ett antal år.

Och nu händer detta.

Tre personer skjuts ner på kort tid. En av dem är en kvinna i 60-årsåldern. Och det talas om mer än en brottplats.

Det är en väldigt märklig skjutning, svår att begripa sig på. Det är lätt att rada upp teorier. Det är förstås också en väldigt tragisk skjutning. Tre personer är allvarligt skadade, ett antal anhöriga kastas just nu mellan hopp och förtvivlan. Det är alltid människor vi talar om. Glöm inte det. 

Nu ”VET” en hel del personer redan vad som har hänt. Good for you.

Jag lovar er, att vi berättar allt som går att berätta, allt eftersom historien utvecklar sig. Både från polisutredningen och från övriga källor. Fakta som dubbelkollas och får bemötas. Kommentarer och analys, utifrån det vi säkert vet.

Ni som redan nu – utan att egentligen känna till så särskilt många detaljer i saken – gör politik eller undergångsscenarier av skjutningarna, er har jag inte supermycket respekt för.

Däremot har jag stor respekt för polisen.

Ibland sköts utredningar lamt, och slutet.

Denna gång tyder allt hittills på att polisen startade en stor insats snabbt. Att man lyckats frihetsberöva tre personer, timmar efter dådet. Att man kommunicerar med övriga samhället så gott man kan.

”Pernilla och Erika kan inte stanna för enskilda intervjuer.”

Så inleddes pressträffen på plats i Gamlegårds centrum, Kristianstad, klockan 10.30 på onsdagen.

Pernilla Åström är åklagaren som leder förundersökningen. Erika Wetterlöf är tillförordnad polisområdeschef i nordöstra Skåne och kommer direkt från sin snutverklighet och pratar i förkortningar, som poliser ofta gör.

Erika Wetterlöf lägger fram detaljerna, vägrar spekulera.

Pernilla Åström påpekar att de tre anhållna bara är skäligen misstänkta.

– Det är ett tidigt skede. Vi är snåla med information. Det kan vara så att de är helt oskyldiga. Då ska det vara så liten möjlighet som möjligt att de kan pekas ut, säger hon.

Och:

– Vi jobbar på.

Undertext: Gör det ni också. I kommentarfälten. I mejlen som ni skickar till poliser, politiker, journalister, där ni förklarar att allt är svart, att ni anser att vi är på väg mot undergången, att alla med ansvar borde dö, ni beskriver gärna hur det sistnämnda borde gå till.

De senaste åren har jag blivit så van vid att en kriminell händelse tas som bevis för att allt är helt jävla åt helvete och att samhället har brakat ihop.

Så till den grad att jag börjar böla när jag hör en helt vanlig åklagare beskriva sin arbetsmetod. Att det finns en fungerande vardag där ute, i ett samhälle som allt oftare beskrivs som söndrigt. Jag hade nästan glömt det.

Det handlar inte om att låtsas att händelsen inte är allvarlig. Tvärtom. Det som har hänt är helt förfärligt för vår region och för Sverige. Jag bara hoppas att de inblandade – men även chockade vittnen – får den hjälp de behöver i dag. Också denna aspekt nämns på presskonferensen, och även att man rustar för eventuell eskalering.

– Det är en uppenbar risk att utomstående skadas. Det är extremt allvarligt, sa Anders Olofsson, chef för lokalpolisområde Kristianstad.

Det handlar däremot om att inte tappa allt och låta verkligheten urarta i slentrianmässiga avgångskrav och meningslöst, tärande hat. 

Som åklagaren sa:

– Vi jobbar på. 

Låt dem göra det. När detaljerna finns berättar vi om det på ett korrekt sätt. Och DÅ kritiserar vi insatsen, om skäl finns.