Sommar i P1: Inger Nilsson: Pippi tog över hela livet
Sommaren 1967 såg Inger Nilsson, i dag 62, på tv att det söktes barn till rollerna som Pippi, Tommy och Annika.
Redan på provspelningen i Stockholm flöt Inger ihop med rollfiguren. Hon mötte en annan kandidat utanför som sa ”Titta mamma, där är ju Pippi”, berättar Inger Nilsson i ”Sommar”.
Namngav Lilla GubbenEtt av de starkaste minnena från inspelningarna i filmstaden i Råsunda var det första mötet med Astrid Lindgren.
– Där stod hon mitt i Pippis kök. När vi kommer in sträcker hon ut armarna och säger ”Kom i min famn mina käraste små filmbarn”. Och den famnen var öppen i resten av hennes liv, säger Inger Nilsson i sommarpratet.
Hon avslöjar också att det var hon som namngav Pippis häst, Lilla Gubben. För en scen skulle hon mata hästen med pepparkakor. När hon väl lyckades gav hon honom en klapp och ett ”så ja lilla gubben”.
– Astrid såg tagningen och därefter fick hästen heta så i alla hennes böcker.
”Ingen hit på äktenskapsmarknaden”Rollen som Pippi Långstrump i Olle Hellboms tv-serie och filmer 1969 och 1970 har präglat Inger Nilsson liv på gott och ont. Från att hon var åtta år och framåt.
Hon växte upp i lilla Kisa i Östergötland och blev snabbt känd i trakterna. När hennes pappa skulle tala på hennes student ville han prata om Pippi. Men det ville inte hon. I dag kan hon förstå honom bättre.
– Utan att vi märkte det hade Pippi tagit över hela familjens liv i Kisa, säger hon i ”Sommar”.
Inger Nilsson flyttade till Stockholm för 25 år sedan. Målet då var att gifta sig och skaffa barn. Så blev det inte.
Hon är fortfarande öppen för att träffa någon. Men kändisskapet har inte alltid gjort det så enkelt.
– Det är ingen hit på äktenskapsmarknaden att ha varit barnstjärna eller kändis överhuvudtaget. Dessutom, ju äldre man blir desto färre bra män finns det kvar. I alla fall män som kan se bortom allt det här med kändisskap, för det måste man när det gäller mig, säger hon.
”Jag ångrar ingenting”Inte ens på sin mammas begravning slapp Inger Nilsson Pippis skugga.
I ”Sommar” minns hon hur hon står utanför kyrkan med tårarna rinnande. En slokande bukett vitsippor i handen. En person kommer fram och ber om en autograf till barnbarnet.
– Jag minns inte vad jag gjorde eller svarade. Jag tänkte bara, ”Snälla, snälla, ge mig en enda stund på jorden då jag kan få vara min mammas dotter, ingenting annat”.
Inger Nilsson var lite över 20 och hade precis kommit in på scenskolan när hon besökte Astrid Lindgren i hemmet. ”Gode gud, vad har jag ställt till med”, utbrast författaren om detta att alla visste vem Pippi var utan att känna till Inger.
I slutändan är hon ändå nöjd med hur allt blev.
– Jag lovar er, jag har haft och har ett fantastiskt liv. Jag ångrar ingenting.