Recension | Det finns problem i ”Hilma”
RECENSION. Det finns en vacker tanke med ”Hilma”, men filmen har problem. Den har svårt att röra sig bortom den biografiska filmens mer traditionella marker, skriver SvD:s recensent Jon Asp.
I slutbilderna färdas huvudpersonen i sjuans spårvagn, den som när kriget ännu inte var över tog henne mellan Norrmalmstorg och Djurgården, till Manhattan och Guggenheimmuseet den här sidan millenniet. Regissören leker med tid och rum för att förstärka skeendet, en av de stora upptäckterna på konstscenen på senare tid.
Lasse Hallströms film om Hilma af Klint (1862–1944) är gjord mot fonden av den uppmärksamhet och det erkännande som svenskan fått under det senaste decenniet – på de finaste institutionerna och i hög grad medialt. En berättelse med uppenbar dragningskraft, ett då som får upprättelse och relevans i detta nu, men också med stora utmaningar.