Därför riskerar Vancouver kritik för Elias Lindholm-trejden

Adam Johansson

Det blev Vancouver, till slut. 

Boston, Colorado och Winnipeg nämndes som tre andra möjliga destinationer, men efter nattens bytesaffär mellan Calgary och Canucks flyttar Lindholm inom Kanadas gränser; från Alberta till västkusten.

Han lämnar ett tämligen dysfunktionellt Calgary för ett Vancouver som har sin bästa chans sedan 2011 att vinna organisationens första Stanley Cup. 

Det finns med andra ord all anledning att jubla för Elias Lindholm.

Och Vancouvers svenska general manager Patrik Allvin. 

Lite häftigt kan man tycka det är att två svenskar spelar nyckelroller i det som rubriceras som säsongens stora trejd så här långt. Elias Lindholm var tidigt etta på alla trejdlistor i Nordamerika och det var inte en fråga om han skulle flytta, utan när. 

Hans relativt låga lönetaksträff, 4,85 miljoner dollar, kombinerat med Calgarys riktningslösa säsong och kontraktsförhandlingar som strandat mellan parterna borgade för att en affär skulle ske. 

Den stora frågan var bara vilken NHL-klubb som skulle vara villig att erbjuda ett tillräckligt lukrativt bytespaket för att Craig Conroy, GM i Calgary, skulle gå skilda vägar med Lindholm som varit klubbens förstacenter och som för två säsonger sedan gjorde 42 mål och var med i racet om att vinna Selke Trophy, som delas ut till ligans bästa defensiva forward. Det var Lindholms överlägset bästa NHL-säsong, i partnerskap med Matthew Tkachuk och Johnny Gaudreau, och Conroy hade nog aldrig kunnat tänka sig att trejda i väg den versionen av Elias Lindholm, men svenskens insatser under den här säsongen har lämnat en del i övrigt att önska och med ett utgående kontrakt var Conroy mer eller mindre tvungen att flippa Lindholm för att undvika ett nytt Gaudreau-debacle och för att samla på sig framtida tillgångar som kan hjälpa att bygga Calgary på sikt. 

Flames har – förutom 27-årige Andrey Kuzmenko, som Vancouver ville göra sig av med på grund av en för hög lön och att tränaren Rick Tocchet tröttnat på ryssens oförmåga att leva upp till de krav han ställer på sina spelare – fått tillbaka fyra brickor som potentiellt sett kan hjälpa Calgary i förlängningen. 

# Hunter Brzustewicz, 19, är en offensivt begåvad försvarare som leder backarnas poängliga i juniorserien OHL.

# Joni Jurmo, 21, är en storväxt finsk försvarare som spelar i Liiga och som troligtvis inte är NHL-material, utan som först och främst kommer spela AHL-hockey med Wranglers.

# Vancouvers förstarundeval 2024, som kommer bli sent, innebär att Calgary har två val i förstarundan den här sommaren. 

# Vancouvers fjärderundeval 2024 kan bli ett tredjerundeval om Canucks tar sig till konferensfinal och plötsligt har Flames åtta val i sommarens draft, det är mer än vad klubben haft totalt sett under de senaste två drafterna. 

Calgary hade mest troligt inte kunnat få ett bättre utbyte för Elias Lindholm, som i dagsläget är en ”rental”, som spelare med utgående avtal till sommaren kallas. 

Huruvida Vancouver lyckas förlänga med Lindholm – eller om Vancouver vinner Stanley Cup den här säsongen – kommer i slutändan avgöra om Canucks med Allvin och Jim Rutherford i spetsen vann trejden eller inte. 

Här och nu är den lätt att begripa, Vancouver är i ett vinna nu-läge och behöver en center, men skulle Canucks rasa ur slutspelet tidigt och Lindholm försvinner till den öppna marknaden i sommar kommer fansen inte vara nådiga i sin kritik. Det är å andra sidan en smäll Vancouvers ledning måste vara beredd att ta, för när laget tagit sig till den här positionen är de sportsligt styrande skyldiga att ta risker för att maximera lagets chanser att vinna – merparten (om inte alla) klubbledare i NHL hade resonerat likadant om de var i Allvins eller Rutherfords kläder. 

NHL är precis inne i sitt All Star-brejk, där Elias Lindholm lite ironiskt kommer representera Vancouver för första gången, så det kommer dröja ett tag innan vi får se honom i matchspel. Första gången han är en Canuck på riktigt väntas bli 6 februari då Vancouver ställs mot Carolina, då får han dra på sig den där Vancouver-tröjan som har ett sådant blågult skimmer över sig med tanke på alla svenskar som burit den före honom. 

Spänt får vi vänta på hur Rick Tocchet kommer formera sina kedjor nu när Elias Lindholm är till hans förfogande. 

Lämnas förstakedjan Pettersson-Miller-Boeser orörd och Lindholm får äga andrakedjan?

Eller får Vancouver-fansen återigen njuta av en svensk toppduo à la Sedinarna högst upp i laget?