Chloe Cole valde att avsluta sitt liv efter fallolyckan

Av: Mary Mårtensson

Publicerad: 12 september 2020 kl. 09.35

Det var ett mirakel.

Chloe Cole överlevde fallet från 13:e våningen.

Men hon skadades svårt, blev förlamad och hade ohanterliga smärtor.

I januari valde hon att avsluta sitt liv på en klinik i Schweiz. Hon blev 30 år.

– Det finns inga ord för saknaden, säger hennes mamma Christina.

Chloe Cole bodde i Los Angeles i USA, där hon studerade till skådespelare och arbetade som modell.

Hon befann sig på ett hustak, 13 våningar upp, där hon väntade på en vän, när hon föll över kanten.

Chloe överlevde, mirakulöst nog, men med mycket svåra skador.

Hon hade 38 frakturer, skador på levern, mjälten och njurarna och var förlamad från bröstet. När läkarna var klara hade hon 18 långa skruvar inopererade i ryggraden, var stelopererad och hade metall och skruvar överallt i skelettet, benen, armarna och nyckelbenet.

Olyckan hände 2014. Hon var 24 år.

”Jag vill inte leva så här”

Aftonbladet berättade om Chloe i mars 2015. Då var hon tillbaka i Sverige, hemma i Helsingborg.

Hon var full av hopp, full av liv.

Men hon tyckte inte att hon fick den vård och den rehabilitering hon hade önskat sig. Att hon bara ”fick ligga där och ruttna”.

Chloe drabbades av svårläkta liggsår. Hon fick även svåra invärtes infektioner där all metall var inopererad. Till slut opererades höger höftkula bort och en del av lårbenet.

Hon hade kroniska smärtor.

Till Aftonbladet sa Chloe då:

– Jag känner att jag bara vill dö. Jag vill inte leva så här.

Hennes slocknade framtidsplaner gjorde henne deprimerad.

– Nu sitter jag här, i rullstol. Det var ju inte så här jag hade tänkt att mitt liv skulle bli, sa hon.

Hoppades på nytt mirakel

Men trots perioder av uppgivenhet drevs Chloe hela tiden framåt av sitt hopp.

– Hon sa att det gällde att följa sina drömmar, säger mamma Christina, 57.

Chloe ville tillbaka till USA.

Hon hade siktet inställt på att kunna gå igen.

Hon hoppades på ett nytt mirakel.

När hjälpen inte stod att finna i Sverige begav hon sig till USA igen 2015, till en rehabiliteringsklinik för spinalskadade i Los Angeles.

– Det var för dem som man hade gett upp hoppet om.

Hon levde en tid i USA, fick tillbaka sitt gamla liv, bodde hos vänner och körde bil. Vännerna hade startat en insamling för att bekosta hennes rehabilitering.Det var Chloes sista hopp.

Men kliniken meddelade till slut att inget fanns att göra.

– Ingen kunde hjälpa henne, hon var för skadad, säger Christina.

Flyttade hem till Sverige

Där dog drömmen om att någonsin kunna gå igen.

Hon flyttade hem till Sverige, till sin mamma.

– Det var skönt att få hem henne, men ingenting fungerade.

Chloe hade kroniska inflammationer i armen och i ryggraden.

– Hon kände sig förruttnad.

Hon fick hjälp av personliga assistenter och levde för sin älskade katt, Lana.

I dag är Chloe borta.

Hon valde att avsluta sitt liv på en självmordsklinik i Basel i Schweiz.

– Hennes kropp var helt slut. Hon hade riktigt svåra nervsmärtor. Hon sade att det var som att ha benen i eld. Hon orkade inte längre.

Ingenting bet på smärtorna.

– Hon var aldrig, aldrig smärtfri.

Dödshjälp

Mot slutet hade Chloe så ont överallt att hon nästan inte kunde sitta upp längre. Christina önskar att det hade funnits större kunskap om nervsmärta inom sjukvården i Sverige.

Det är fem år sedan jag träffade Chloe och Christina.

År som för dem var fyllda av starka förhoppningar, känslosam kamp, förlorad tro, uppgivenhet och det som Chloe slutligen kom att betrakta som lösningen på smärtorna och hennes svåra livssituation.

– Det har varit en väldigt hård tid, det blev aldrig som vi ville, säger Christina.

”Inget lätt beslut”

Hon beskriver Chloe som klarseende, skarp och ärlig.

– Chloe sade hela tiden, att om hon ”bara” hade varit förlamad, så hade hon aldrig gjort detta. Det är inget lätt beslut. Men hon var så klar över detta, hon ville få ett värdigt slut.

Chloe var skräckslagen inför tanken att bli liggande som ett kolli i sjukvården.

Vad kände du inför hennes beslut?

– Det är så hemskt . . . jag kan ju se att jag inte kan använda mitt ego i detta, jag förstår henne, jag förstod henne verkligen, säger Christina.

– Vi hade ju hopp. Men det fanns ingen substans i vårt hopp. Det var ju en bubbla.

Tre gånger sköt Chloe fram beslutet, varje gång i tre månader. Hon ville hinna skriva minnesböcker till sina vänner.

Som mamma hade Christina dubbla känslor. Hon ville inte förlora sin älskade dotter, men heller inte att hon skulle lida.

Chloe sa flera gånger ”mamma, du kommer inte att klara detta”.

Fruktansvärda dagar

Christina säger att som förälder är man aldrig förberedd på att ens barn ska dö.

– Jag ville att hon skulle vänta. Man blir egoistisk om man är mamma eller anhörig. Men hon sade, jag klarar ju inte mer.

Dagarna före det planerade självmordet var fruktansvärda för Christina.

– Men jag förstod att livet inte var ett bättre alternativ.

Att Chloe valde kliniken Lifecircle berodde på att hon slapp svälja den cocktail av preparat hon skulle ta. I stället fick hon medlet intravenöst. Men hon var själv tvungen att starta tillförseln.

Att dö på detta sätt kallas för läkarassisterat självmord.

Vågade inte se på dottern

Vid hennes sida, i denna sista stund, fanns Christina, två vänner samt en god vän till Christina.

Chloe satt upp i en säng när hon tog sitt sista andetag. Vid hennes fötter låg Christina och kramade dem hårt.

Hon vågade inte se på sin dotter. Hon hade lovat henne att inte bryta samman, att inte börja gråta, för då skulle Chloe inte klara av att vara stark.

– Jag fick lägga band på mig för att inte tappa fattningen. Jag stängde nog av helt.När hon fick se Chloes anletsdrag efteråt var det ett annat ansikte, det var rofyllt.

Det var den 8 januari som Chloes liv tog slut.

Hon blev 30 år gammal.

Christina uppger att Chloe hade önskat att dödshjälpen funnits i Sverige, en ståndpunkt hon numera delar.

– Jag bara känner, att om en människa är så skadad som Chloe, så önskar man att den utvägen hade funnits här, säger hon.

– Det är svåra grejer och det ska inte vara lätta beslut. Men när man har sett att det kan hjälpa människor som det inte finns något liv kvar för och inget hopp alls, så har jag ändrat mig.

Själv kämpar Christina numera med att överleva.

– Man kan förgås av sorg. Chloe hade en väldigt stark personlighet. Jag saknar henne, ja jag saknar henne.

Hyllar läkaren

Christina vill även hylla den läkare i Sverige, Staffan Bergström, som i somras hjälpte en ALS-sjuk man att dö. Detta sedan patientens resa till en dödshjälpsklinik i Schweiz hade ställts in på grund av coronapandemin.

Läkaren anmälde sedan sig själv till polisen som upprättade en anmälan om medhjälp till dråp. Även IVO, Inspektionen för vård och omsorg, har gjort en anmälan.

Staffan Bergström är professor emeritus i internationell hälsa.

– Han är en hjälte för mig. Jag är i svår sorg och den enda orsaken till att jag orkar vara med här är för att stötta den svenska läkaren, säger Christina.

Chloe var en fri själ. Hon valde själv när tiden var inne.

– Ingen mamma eller pappa i världen hade kunnat stoppa henne, säger Christina.

Hit kan du vända dig om du mår dåligt

Publicerad: 12 september 2020 kl. 09.35

LÄS VIDARE