MARKUS LARSSON: Dotter vann och Anton Ewald gjorde bort sig

Publicerad: 13 februari 2021 kl. 22.09Uppdaterad: 14 februari 2021 kl. 00.16

Dotter var självklar.

Men vad höll Anton Ewald på med?

Var det ens en tävling?

Efter att Dotter gått vidare till final fanns det inte mycket kvar att välja på.

Vilket bland annat öppnade dörren för exempelvis ”Rena rama ding dong” och balladlakanet, det vill säga Eva Rydberg och Ewa Roos samt Frida Greens välstrukna bidrag ”The silence”.

Jag säger då det.

Den största överraskningen var ändå när den andra finalisten, Anton Ewald, skulle köra vinnarversionen av sin låt och tappade bort sig. Han sänkte micken men låten fortsatte ändå som vanligt utan någon större skillnad.

Vissa har mer bakgrundssång än andra i tävlingen, det är inget konstigt med det. Men det är kanske äntligen dags att börja hylla de riktiga hjältarna i Melodifestivalen: kören. Utan dem hade många artister låtit surare än Kalle Anka.

Foto: PETER WIXTRÖM

Dotter och Anton Ewald.

I det här fallet var det Lars Säfsund som gick till final. Ewald var, åtminstone efter vinsten, den dansande rekvisitan i några långa sekunder.

Stort grattis, Lars.

Musiken behövde annars en hel del draghjälp.

Att SVT spände fast Oscar Zia och Anis Don Demina vid släden gav programmet en energi och ett liv som det inte haft sedan 2016.

Om premiären var ett avsnitt av ”Café Norrköping” från 90-talet blev andra veckan mer... ”SvampBob Fyrkant”.

Man kan tycka att radarparet Sean och Banan pratade hål i huvudet på folk. Det är ungdomens roll i samhället, att babbla jättemycket om ingenting. Men hellre det än att Christer Björkman tvingas sitta och låta stjärten jäsa färdigt vid en kandelaber.

Jag törs nästan påstå att både Zia och Anis gjorde bättre ifrån sig som programledare än vad de har presterat som artister i tävlingen.

Dessutom var det flera år sedan som någon i produktionen drog ett skämt som fick ena ögonbrynet att höja sig en centimeter. I det här fallet handlade det om en, host-host-host, ”gråtfralla”. Ett folknöje som det sägs att killar ägnar sig åt när de sörjer en relation.

Eddie Meduza-nivån är säkert för larvig för många, men det säger en del om vilken nivå ”underhållningen” befunnit sig på de senaste åren. Det här var överlag en rejäl uppryckning och liten revansch.

Framför allt visar det hur viktig inramningen är för tävlingen. Att musiken ibland uppfattas som bättre förr beror ofta på att materialet mellan låtarna var starkare.

Som sketcherna och numren av Grotesco. Som Gina Dirawi. Som det oförglömliga dansbandet Bizex. Det är minst lika viktigt som bidragen för Melodifestivalen.

Det blev om inte annat tydligt i kväll. Utan Anis och Zias barnsliga bamalama skulle programmet ha somnat efter en kvart.

Egentligen hade det räckt att skicka Dotter, Oscar Zia och Anis Don Demina vidare till final från vecka två.

Resten av låtarna hade kunnat ersättas av kandelabern.

Av: Markus Larsson

Publicerad: 13 februari 2021 kl. 22.09