Recension: Får man hata sin mamma? Anna Järvinen skriver om ...

Musikern, kompositören och sångaren Anna Järvinen är aktuell med ”Otrygg” – en självbiografisk berättelse om minnen, förlorade och oförglömliga.

Öppna bildvisare

”Jag har alltid längtat efter min mamma” konstaterar Anna Järvinen vid ett flertal tillfällen i den självbiografiska boken Otrygg.

Modern har för en tid sedan diagnostiserats med Lewykroppsdemens, och samtidigt som dottern tänjer och sträcker sig för att hitta den bästa boendelösningen för sin allt mer minnessjuka mor översköljs jaget av minnen.

Minnen av en mor som alltid vek undan, som ryggade för närhet och beröring. En mor som tedde sig ointresserad av dotterns liv och som sällan ställde upp när det krisade. En mor som inte såg, inte bekräftade, inte uppmuntrade. En mor som vände ryggen till och gick sin väg.

Jag kommer att tänka på den norska författaren Niels Fredrik Dahls bok Fars rygg, som prisades med Nordiska rådets litteraturpris i fjol.

I romanen tecknar Niels Fredrik Dahl ett porträtt av en far som under hela sitt liv kände sig utanför, bortvald och åsidosatt. Sonen försöker få kontakt med en far som ständigt glider undan, som vänder ryggen till och försvinner genom tid och rum.

Fram träder en bild av en man som var ytterst ensam, och under berättelsens gång funderar Niels Fredrik Dahl på vad som formar ett liv och om ensamhet kan gå i arv.

I Otrygg utforskar Anna Järvinen för sin del den ängslighet och oro som hon dragits med hela sitt liv, och hon landar i att det i hög grad är moderns frånvändhet som är orsaken till denna sårbarhet och skygghet.

Kanske roten till denna otrygghet finns i att modern blev övergiven av sin man när hon var gravid med Anna i tredje månaden? Att modern också kände sig (be)sviken och bortvald?

En relation i upplösningstillstånd

För fyra år sedan debuterade musikern och sångerskan Anna Järvinen som författare med den självbiografiska prosaberättelsen dröm natten till idag – en samling texter där berättarjaget närmar sig de femtio och ser tillbaka på händelser som kommit att definiera och dana henne på olika sätt.

dröm natten till idag är en berättelse om utanförskap, om saknad och sorg, smärta och svek men också om tillförsikt och framtidstro.

I Otrygg fortsätter Anna Järvinen att utforska utanförskapet – denna gång med fokus på relationen mellan mor och dotter. En relation som befinner sig i ett slags upplösningstillstånd eftersom rollerna numera är de ombytta – dottern har blivit som en småbarnsförälder till en mor som håller på att regrediera till ett barn.

Relationen mellan mor och dotter prövas och omprövas, relationen omdefinieras och omdanas – inte minst eftersom den minnessvaga modern plötsligt ter sig förvånansvärt omtänksam och kärleksfull. Men dottern har svårt att ta emot moderns ömsinthet och ser den snarare som ett uttryck för sjukdomen än som äkta tillgivenhet.

Öppna bildvisare

Att pilla på en sårskorpa

Otrygg är skriven med samma grepp som dröm natten till idag.

Boken består av fragmentariska texter som till form och stil påminner om lösryckta och spontana dagboksanteckningar. Som läsare glider man fram mellan olika tider, teman och tempon, och inte minst mellan olika känslolägen: från det lakoniska och lustiga till det uppgivna och upprivna, och inte minst det sårbara och smutsiga.

När Anna Järvinen närmar sig de riktigt svåra och smått förbjudna känslorna bränner det till – som när jaget drabbas av dåligt samvete för att hon inte orkar/vill/hinner ta ansvar för sin sjuka mor, eller när jaget känner ett uppblossande hat mot sin mor: ”ibland tänker jag att hela sjukdomen är iscensatt som ett slutgiltigt straff mot mig. Fattar att det är självcentrerat men det kan mycket väl vara så.”

Det är som om Anna Järvinen satt och pillade på en sårskorpa – hon är där och kliar och krafsar, det svider och blöder lite grann, men det känns som att hon inte riktigt vågar riva loss skorpan helt och hållet och blotta såret.

När det blir för hudlöst vänder författarjaget blad istället för att borra ner sig än djupare i känslor av skam, skuld och skräck.

Detta till trots är Otrygg en klarsynt utforskning av såväl det egna jagets ömmande blåmärken som en berörande berättelse om den komplexa och krackelerande relationen mellan en mor och en dotter.