Hennes fuck you till Ike – den största revanschen

”What's love got to do with it?” Vi förstod inte undertexten i Turners raspiga stämma när vi dansade svettig tryckare i högstadiets gympasal tidigt 80-tal. Men vi visste att det ångade sex om den. Och nåt förbjudet, och sorgset, som lockade.

Hon blev soundtracket till våra romantiska förhoppningar och sorger i sina mäktiga ballader, motorn i förfestskrålet med tjejgänget. 

Tina Turner, 83, dog hemma i sin palatsliknande egendom vid Zürichsjön i miljardärernas Schweiz, efter en tids sjukdom. Det var stillsamt och kärleksfullt, precis det motsatta till de första 30 åren av hennes karriär.

Om Whitney Houston var 80-talets prinsessa så var Tina Turner dess drottning. Men till skillnad från Houston tvingades hon aldrig sudda och städa bort sin personlighet, utan kunde behålla den hon var.

Den raspiga rösten, den oblyga sexualiteten, det fanns något mäktigt över henne. De långa benen i korta kjolar, den galna frisyren och de grymtande ljuden, en förebild för en annan superstjärna: Beyoncé.

Turner var en makalös liveunderhållare, en av de största svarta artisterna under 80- och 90-talet, i en världserövring som pågick i 50 år.

Men hon var också en människa djupt präglad av att vara en överlevare.

I en intervju i New York Times sade hon: ”Jag vill inte vara en ”stark person'. Jag hade ett hemskt liv. Jag bara fortsatte leva och hoppas.”

Turner var den som gjorde det som ingen annan kvinna förmådde – i stället för att gå tyst till de sälla marker dit gamla kvinnliga stjärnor går för att släckas, så tog sig Turner till de största höjderna efter att hon fyllt 40, då megahiten ”What's love got to do with it” fick spegla uppbrottet från artistkollegan och exmaken Ike Turner.

Förutsättningarna var de sämsta.

Ike Turner misshandlade henne brutalt genom ett 20-årigt äktenskap, och tog alla pengar. Hon sjöng med brutna revben och blåöga, hon stod på scenen varje kväll, trots att hon knappt kunde stå upp.

Hon var hans egendom, till och namnet Tina bestämde han att hon skulle ha, och tog patent på det om hon skulle få för sig att sticka.

Hennes fuck you till Ike Turner är en mäktig historia att berätta för alla systrar i misery.

Mot alla odds tog hon revansch, gav Ike fingret och gav sig ut på världsturné efter världsturné.

Tina Turner föddes som Anna Mae Bullock, och växte upp fattigt i samma Nutbush som hon sjunger om i hitlåten ”Nutbush City Limits”, i delstaten Tennessee i den rasistiska amerikanska Södern. Hon plockade bomull på fälten men slutade sina dagar som miljardär i ett palats vid Zürichsjön i Schweiz.

Hennes liv blev film och musikal, hon vann 12 Grammys, och sålde hundratals miljoner skivor.

Hon var den som gjorde håll käften-covern av ”Proud Mary”.

Bara det är värt att minnas henne för.