Expressens reporter stoppas av Hizbollah i TV4:s direktsändning

Måndagens ”Efter fem” inleddes med det spända läget i Mellanöstern. 

Expressens utrikesreporter Kassem Hamadé, som är en av få svenska journalister på plats, medverkade direkt från Libanon där närmare 500 personer rapporteras ha dödats i israeliska attacker under gårdagen. 

Han stod vid en motorväg utanför Beirut – men det tog inte ens minut innan sändningen bröts.

Strax dessförinnan hade Kassem Hamadé sett hur en kvinna i närheten reagerat på att han pratade ett utländskt språk och tagit upp sin telefon och börjat skicka meddelanden.

– Jag utgick från att hon antingen larmade Libanons underrättelsetjänst eller Hizbollah. Men jag tänkte att det skulle ta tid innan de kom och att vi skulle hinna sända klart.

Bad om ursäkt

Men det tog bara 30 sekunder innan två unga män från Iranstödda shiamilisen Hizbollah dök upp. De krävde att få veta vem han var och ville kontrollera ID-handlingar och tillstånd. 

– Jag var upprörd över att de brutit sändningen.

Männen bad om ursäkt och bad honom flytta kameran en bit bort, närmare motorvägen – ett tecken på att Hizbollah har folk i området, säger Kassem Hamadé.

– Det förvånade mig. Ingen skulle gissa att de har folk som bor där. Men att de dök upp med så kort varsel tyder på att de själva har uppmanat folk i området att larma om de ser något som sticker ut. 

Hizbollah utgår från att Israel utnyttjar informationsflödet och bilderna som publiceras.

– De är noga med hur man vrider kameran och åt vilket håll. 

Informatörer

Kassem Hamadé har länge bevakat krig och konflikter. Hans uppfattning är att det har blivit betydligt mer förekommande att vanligt folk agerar informatörer.

– De tror att de gör att en god gärning. Antingen sympatiserar de med, i det här fallet Hizbollah, eller så vill de ha en god relation med makten. Hizbollah är ju en nyckelaktör i Libanon.

Det stör arbetet och gör att nyhetskonsumenterna förlorar en viktig pusselbit i rapporteringen.

– Programmet ”Efter fem” till exempel har ju ett visst antal minuter som de ägnar åt Libanon. Den tiden går inte att ta tillbaka. 

Men det är framför allt ett tecken på att tron på det fria ordet minskar, enligt honom. 

– Då går samhället åt fel håll.